Sanningar?

Ibland känns det som om alla har information jag själv inte har tillgång till.


Som om det fanns en bok till en stor hemlighet och allt fler börjar känna av den men själv lever jag i total ovisshet.

Eller jag vet dess existens men inte dess innehåll.

Jag vet inte om det är en del av min sjukdom eller bara en del av att vara människa , min vän sa engång om mej att jag i en nötskal är orden ”lita inte på någon”.

Kanske han har rätt men jag tror det var för att jag litade för mycket på allihopa som gjorde att jag föll hårdare och längre ner när jag insåg att det alltid tycks finnas en annan sida till historien och de flesta sanningar är byggda på lögner om dom granskas noga.

Kanske o.c.d får sin bränsle av besvikelserna på världen och jag lever nu i skuggan av hemligheterna som sakta söker sig ut genom illusionerna jag engång hade om allting tryggt.

Jag litar inte på politikern som håller sitt möte bakom stängda dörrar , jag tror inte att median visar en ärlig helhet av händelser , Jag tror inte på präster som ser det som han gör som ett arbete , och jag tror inte att en högbetald kostymnisse vill mitt bästa.

Men jag tror och litar på Gud och på min fru , i den ordningen.

Och har man en stark grund som inte ändras av världens lögner så klarar man att hålla fast vid den enda sanning man kan vara säker på.

Jag böjs för vinden och jag kastas omkring i skuggorna men jag går inte vilsen , min Gud kommer att leda mej rätt.