o.c.d

Jag gick omkring i vår simbassäng idag för jag gillade det svalkande vattnet som for en bra bit över mina knän.


Där gick jag bara runt runt och försökte tänka så lite som möjligt , vilket ofta får tankarna att komma i extra snabb takt och problemen hopar sig mer än vanligt.

Men efter en stund kunde jag börja koncentrera mej på lugnet i trädgården , ljudet av vattnet , och det stilla stunden att bara vara.

Så jag försökte intala mej att jag kan fortsätta såhär , inte gå runt i samma cirklar , men omfamna lugnet jag känner just nu...jag tänkte jag kan släppa taget om den oro jag ständigt lever med...jag behöver inte granska varenda ljud . Jag behöver inte söka dom saknade orden i samtal jag bara hör slutet av , jag behöver inte förstå varje blick eller gest en människa ger mej , jag behöver inte leva under o.c.d.....jag kan slappna av.

Jag gick in...jag hörde ljud..hörde samtal...några ord här och där...beslöt att inte bry mej...men i tystnaden jag trodde att jag vunnit så fanns ljuden kvar inom mej och dom få ord jag hörde krävde att finna sin rätta plats och o.c.d skrattade åt min patetiska försök att fly undan dess makt medan stressen slöt sig allt kraftigare omkring mej.