Sanningar?

Ibland känns det som om alla har information jag själv inte har tillgång till.


Som om det fanns en bok till en stor hemlighet och allt fler börjar känna av den men själv lever jag i total ovisshet.

Eller jag vet dess existens men inte dess innehåll.

Jag vet inte om det är en del av min sjukdom eller bara en del av att vara människa , min vän sa engång om mej att jag i en nötskal är orden ”lita inte på någon”.

Kanske han har rätt men jag tror det var för att jag litade för mycket på allihopa som gjorde att jag föll hårdare och längre ner när jag insåg att det alltid tycks finnas en annan sida till historien och de flesta sanningar är byggda på lögner om dom granskas noga.

Kanske o.c.d får sin bränsle av besvikelserna på världen och jag lever nu i skuggan av hemligheterna som sakta söker sig ut genom illusionerna jag engång hade om allting tryggt.

Jag litar inte på politikern som håller sitt möte bakom stängda dörrar , jag tror inte att median visar en ärlig helhet av händelser , Jag tror inte på präster som ser det som han gör som ett arbete , och jag tror inte att en högbetald kostymnisse vill mitt bästa.

Men jag tror och litar på Gud och på min fru , i den ordningen.

Och har man en stark grund som inte ändras av världens lögner så klarar man att hålla fast vid den enda sanning man kan vara säker på.

Jag böjs för vinden och jag kastas omkring i skuggorna men jag går inte vilsen , min Gud kommer att leda mej rätt.

Konservburkar

Det finns alltid en risk att bli stämplad som tokig när man varnar för nånting som inte har skett , och även nu med världen så osäker som den är så är risken att ses som en fanatiker lika stor som alltid om man försöker berätta om kommande katastrofer.
Nej jag vet inte vad som händer eller när det händer , sån makt har jag inte.
Men vad jag hört av Tuula Vilo som verkligen har en inblick om vad som komma skall så är vi inte påväg mot bättre tider , nej världen som vi känner det är på väg mot sitt slut.
Tidpunkten är okänd för oss alla , men det är inte om själva världens undergång jag tänkte skriva nu.
Utan om dom hoten som vi redan nu lever med , dom ekonomiska hoten runtomkring i världen...det är inte jag som gissar utan det är personer som lever i maktens korridorer som varnar om ekonomisk kollaps på ett eller annat sätt. Grekland , Portugal , Island , Spanien , Amerika...var som helst kan det förvärras och starta en domino effekt som hela världen känner av.
Vilket leder mej till rubriken i denna konstiga inlägg...lev och var glad och njut av solen , men planera för regnet...kalla mej fanatiker om ni vill men se omkring er och inse åtminstone möjligheten att vi kan plötsligt finna oss i en situation där en bilfärd till lokalbutiken för att innhandla mat för dagen inte är en möjlighet.
Vad skadar det att ha en lager konservburkar som håller sig i flera år?
mineralvatten är också en god idé.
skratta och kalla mej tokig men tänk igenom saken och sen fråga er själva , vad har ni att förlora att vara lite försiktig och planera för stormen?

Trött

Jag är trött , energi nivån är på noll och humöret är inte mycke bättre.
Vet inte egentligen vad som hjälper , choklad kanske?

o.c.d

Jag gick omkring i vår simbassäng idag för jag gillade det svalkande vattnet som for en bra bit över mina knän.


Där gick jag bara runt runt och försökte tänka så lite som möjligt , vilket ofta får tankarna att komma i extra snabb takt och problemen hopar sig mer än vanligt.

Men efter en stund kunde jag börja koncentrera mej på lugnet i trädgården , ljudet av vattnet , och det stilla stunden att bara vara.

Så jag försökte intala mej att jag kan fortsätta såhär , inte gå runt i samma cirklar , men omfamna lugnet jag känner just nu...jag tänkte jag kan släppa taget om den oro jag ständigt lever med...jag behöver inte granska varenda ljud . Jag behöver inte söka dom saknade orden i samtal jag bara hör slutet av , jag behöver inte förstå varje blick eller gest en människa ger mej , jag behöver inte leva under o.c.d.....jag kan slappna av.

Jag gick in...jag hörde ljud..hörde samtal...några ord här och där...beslöt att inte bry mej...men i tystnaden jag trodde att jag vunnit så fanns ljuden kvar inom mej och dom få ord jag hörde krävde att finna sin rätta plats och o.c.d skrattade åt min patetiska försök att fly undan dess makt medan stressen slöt sig allt kraftigare omkring mej.